♥Våran Ester♥

Känslan att förlora ett barn, ett barn i Kikhosta!

krypet

30 Oktober 2014 • 09:23 • • Permalink • 2

Idag vännen så är din mamma trött. Krypet som är ångesten har varit aktiv sedans igår. Dem krypper och river och äter på kroppen. Den lungnar ner sig men så fort man sänker murarna så kommer den. Ålande krypandes och vill äta på min rädsla. En ful äckligt kryp som aldrig skulle komma åter.

Fick ett sms ifrån min kussin igår, de väntar barn i dec. De hade varit på föräldrar utbildning där de tog upp kikhosta efter ett fal! Och fallet är DU! Du skulle aldrig behövts bli det fallet om de hade lyssnat på oss. ÄR så arg på att jag inte stod på mig den gången. Då kanske du levt nu, legat och jollrat i soffan med mig. Istället brinner ljusen vid dina kort! Så jäkla fel!

Man lever i förnekelse mellan varven. För att orka, för att inte gå under. För man orkar får man har inget att välja på. Vad skulle jag annars göra, lägga mig ner å sakta bli mossig! Jag har inget val!

Min älskade dotter din mamma saknar dig och du har en plats i mitt hjärta som bara är din! ♥

#1 - 2014-10-30 @ 21:38:21 - Malin :

Fina Frida, du är bara människa, en människa som måste gå igenom det värsta man kan tänka sig.. Men nån har sagt att störst av allt är kärleken.. och din kärlek till dina barn kommer alltid att finnas där. Den kan inte livet eller döden skilja på. Håll fast vid den och känn hur den genomströmmar hela ditt väsen. Det kanske hjälper dig igenom särskilt svåra stunder. Varma kramar Malin

Svar: Tack snälla malin! ♥

varanester.blogg.se

#2 - 2014-11-03 @ 12:39:57 - Nalle-Maja:

Vi vill skicka de allra varmaste hälsningar till dig och din familj. Jag önskar så att ingen skulle behöva vara med om det ni varit och delvis fortfarande är. Det känns som att alla ord jag skriver blir fel men jag vill ändå berätta för er... Vi väntade Lillebror med bf i början av september och min man hostade då sedan några veckor förskräckligt och snart började vi andra i familjen också. Jag tvingade min man (som var tidigast i förloppet och lät värst) till doktorn flera gånger med tydliga order om att han måste berätta att vi väntade barn just i dagarna och hostan inte va normal, och han kom hem med diverse förklaringar på sin hosta, tex hade en läkare ställt diagnosen "kramp i struphuvudet". Då min mamma som är läkare hörde om kikhosta i media (antagligen om er) och berättade för oss (samma dag som vi redan gjort ett igångsättningsförsök) så krävde jag att de skulle testa oss för kikhosta, och vi var positiva alla utom en i familjen. Vi fick penicillinbehandling som minskar smittsamheten och Lillebror låg som tur var kvar ett par dagar så medicinen hann få effekt och sedan har även han fått penicillin. Nu är han sju veckor och vår smittsamma period tillsammáns med hans inkubationsperiod borde nu vara över (peppar peppar) och han har bara hostat då han var tre-fyra veckor. Nu hoppas vi bara att han inte smittas av någon i vår närhet som vi smittat...så jag börjar slappna av. Kanske är det tack vare att ni gick ut i media som han lever...så våra allra varmaste kramar till er. Jag hoppas att ni i framtiden hittar ett sätt så ni kan hantera er sorg så ert sår läker så gott det går så ni kan känna lycka i er familj (med ert fina änglabarn varmt i hjärtat).

Svar: vad skönt att höra att vi kan ha räddat ett liv! ♡ är det enda vi kan göra!

varanester.blogg.se