♥Våran Ester♥

Känslan att förlora ett barn, ett barn i Kikhosta!

6 månader....

kikhosta, änglamamma Permalink1
Inatt är det den natt i månaden som allt spelas upp i mitt huvud om å om igen! Hur jag vaknade av tjut av alla maskiner, all folk som rusade omkring medans jag låg bakom en skärmväg avskärmad ifrån dig. Hur jag för första gången upplevde maktlösheten och äkta räddsla. Hur jag fick höra orden, hjärtstillestånd, kramper, allvaligt men du levde än. Hur läkarnas blickar var medlidande och utan hopp. Att min dotter var sjuk, min född friska dotter blott 19 dagar gammal låg för döden! Hatar denna natt, å att jag sitter med Adina hostades å rosslande denna natt gör mig så ledsen! 
#1 - - Anonym:

Hej! Hittade till din blogg då jag nyss själv förlorat min son, en månad gammal, i kikhosta! Det ni gått igenom är nästan identiskt med vad vi har gått igenom! Vi känner igen oss i allt du skriver! Om du vill och känner kan du gärna kontakta mig, vi kanske kan hitta lite stöd i varandra! Jag vet precis vad du går igenom! /sofia ([email protected])

Svar: å kram har skickat på fb.
varanester.blogg.se

Till top